Naturvårdsarbete på värdefulla ängar i Borgå

Borgå stad fortsätter i år sitt samarbete med Ketosirkka-projektet, som drivs av Nylands-distrikt vid Finlands naturskyddsförbunds. Projektets mål är att förhindra att artrika naturtyper, såsom vårdbiotoper samt livsmiljöer för hotade arter, växer igen och försvinner.

Ängen som ligger inom ett Natura 2000-område är en vårdbiotop och en före detta betesmark där man redan under järnåldern skördade hö till boskapen och lät djuren beta. Till följd av de senaste decenniernas sparsamma och oregelbundna bete har ängen drabbats av kraftig övergödning och delvis vuxit igen. Ängen har också ett allvarligt problem med främmande arter. Områdets artrikedom har följts sedan 1800-talet och den mångskiftande vårdbiotopvegetationen, som är typisk för strandbeten, har gått kraftigt tillbaka. Med rätt skötselåtgärder kan ängen dock återställas till sin forna glans.

År 2026 kommer ängens sly och buskmark att röjas bort för att hindra att området växer igen. Träden och buskarna skuggar och tar ytan från den ängsvegetation som trivs på öppna platser, och förnan som bildas av de fallna bladen övergöder marken. En del av ängen slås traditionellt med lie, och det avskurna gräset krattas ihop och avlägsnas från den vårdbiotopen. Genom att slå gräset avlägsnas näringsämnen som finns bundna i växterna, vilket bidrar till att dämpa övergödningen som orsakas av näringsbelastningen. Slåtter bidrar till att hålla naturtypen öppen även vad gäller gräsvegetationen, vilket särskilt gynnar de hotade arterna i vårdbiotoper.

Förhoppningsvis kommer ängen i framtiden att omfattas helt av betesdrift. Innan de bästa naturvårdarna, det vill säga boskapen, återvänder till ängen försöker vi människor återställa ängens försämrade naturvärden.

Borgbackarna i Borgå är kulturhistoriskt betydelsefulla och naturvärdemässigt särskilt rika vårdbiotoper. De många arkeofyterna, det vill säga kulturväxterna vittnar om områdets långa kulturhistoria. Borgbackarna och dess omgivningar ingår också i Natura 2000-nätverket.

Stora Borgbacken är en nationellt betydande vårdbiotop med talldominerad åsskog och på vallgravarnas solbelysta sluttningar trivs en typisk ängsvegetation. Borgbacken förvaltas av staten och sköts förutom med Ketosirkka-projektet, i samarbete med Forststyrelsen.

Lilla Borgbacken är en gravplats från den tidiga järnåldern (0–400 e.Kr.), där en stor del av området idag består av barrträdsdominerad åsskog. På backens solbelysta södra sluttning finns även en representativ vegetation av vårdbiotoper. Båda Borgbackarna hotas av övergödning och på grund av det omfattande slybeståndet även av igenväxning. En del av slyet består av främmande arter, vars ökande förekomst hotar den naturliga vegetationen.

År 2026 kommer man att röja undan slyet och buskar på Borgbackarna för att hindra att området växer igen. Träd och buskar skuggar och tar upp utrymme från den hotade växtligheten som trivs på öppna och soliga platser. Ängar och soliga sluttningar slås traditionellt med lie, och det avskurna gräset krattas ihop och avlägsnas från den vårdbiotopen. Genom att slå gräset avlägsnas näringsämnen som finns bundna i växterna, vilket bidrar till att dämpa övergödningen som orsakas av näringsbelastningen. Slåtter hjälper till att hålla naturtypen öppen även när det gäller gräsbevuxen växtlighet.

Utan vård övergöds och växer dessa öppna livsmiljöer igen, vilket försämrar levnadsmöjligheterna för hotade arter. Skötsel av vårdbiotoper är ett effektivt sätt att bromsa naturförlusten.

Strandängen vid Kråköns udde är en före detta strandbetesmark som ligger i ett naturskyddsområde, där det är förbjudet att röra sig för att skydda den känsliga växtligheten och fågelbeståndet.

Strandängen har blivit övergödd och där växer det rikligt med den skadliga främmande arten, vresrosen. År 2026 fortsätter det systematiska borttagandet av vresrosen för andra året i rad. När man har fått bukt med problemet med främmande arter börjar man även sköta strandängarna genom att slå dem för att motverka övergödning.

Hällmarksängen i Gammelbacka herrgårdsskog är övergödd och håller på att växa igen. Området är en extremt hotad vårdbiotop med en mycket rik biologisk mångfald. Utan lämplig skötsel skulle denna äng växa igen, vilket skulle leda till att hotade arter riskerar att försvinna. Slåtter av växtligheten och borttagning av invasiva främmande arter hjälper till att hålla ängen öppen.