Linnehud

Det 24 m långa och 3 m breda handfärgade linnetygsverket, installerat i Borgå Konsthall, hänger från tak till golv och bildar en sammanhängande struktur som förändrar rummets logik och upplevelse. Det grova materialet resonerar i rummet som en hudlik yta och intar samtidigt en position där det både mjukar upp och gör motstånd mot sin omgivning. Verket förvandlar konsthallens arkitektur till en kroppslig erfarenhet, där det betongdominerade rummet tycks svepas in i en linnets hud.

De kupade former som sytts fast på verkets yta, så kallade fickor eller kapslar, skapar en rytm mellan negativ och positiv form. De verkar genom en kroppslig logik, styrda av tyngd, spänning, hållfasthet och upprepning. Formerna för tankarna till inre rum, skydd och kroppens förmåga att bära på erfarenheter. Minnet framträder inte som en berättelse utan som materialets varaktighet och strukturella närvaro.

Det svartfärgade linnet skapar en stark kontrast mellan de organiska formerna och den kalla, hårda betongarkitekturen. Mjukhet och hårdhet, liksom ljus och skugga, ställs sida vid sida och bygger upp en spänning där kroppen framträder som levande och i ständig förändring, men med en uthållig struktur. Verkets skala och tyngd motsätter sig dekorativitet och betonar i stället hållbarhet och fysisk närvaro.

Linnenhud (Linen Skin) är en installation som ingår i verksserien Spirit Anatomy (Andens anatomi). I serien fungerar materialet inte enbart som ett medium utan som en bärare av kunskap. Linnet som organiskt material, dess användning i rummet och de långsamma arbetsprocesserna har sina rötter i traditioner och i östfinskt och karelskt kulturarv. Genom sin tyngd blir verket en motkraft till snabbhet och produktionsmässig effektivitet och öppnar för kroppslighet som ett rum där femininitet kan vara både sårbar, skyddande och oemotståndlig.

Jósefina Alanko är bildkonstnär vars arbete rör sig mellan textilkonst, måleri, keramik och installation. Hennes konstnärliga praktik, med rötter i karelskt och fornkarelskt kulturarv, undersöker genom material teman som femininitet, andlighet och förändring. Verksserierna präglas av ett tänkande som bygger på muntlig tradition, kroppens förmåga att minnas och ritualer som har utövats i Östra Finland i århundraden.

Alankos konstnärliga språk är starkt format av naturen, både som material och som begrepp. Organiska former bär emotionella och symboliska betydelser. Hennes arbetsprocess är flerskiktad: rått linne fungerar som grund, på vilket påsydda textila element fogas innan färgen appliceras. Metoden skapar texturerade, skulpturala ytor som suddar ut gränserna mellan målning och objekt, yta och kropp. Naturmaterial och hantverkstekniker spelar en central roll och fördjupar dialogen mellan samtida uttryck och traditionella praktiker.

Bland Alankos senaste separatutställningar finns Spirit Anatomy på BWA Ostrowiec i Polen samt Roots of Invisible Entities på STRABAG Artaward International i Wien. År 2023 tilldelades hon huvudpriset i STRABAG Artaward International. Alanko är verksam i Finland och Österrike.