De evigt lyckligas land

Vart skulle man resa om man fick åka vart som helst? En nyfiken skulle vilja resa vart som helst. Det är alltid mycket man inte ser. Bra ställen kan man också hitta på själv. Det är lätt att ta sig till självuppfunna platser. Därför har jag målat fantasifulla landskap, öar, berg, blommor, stenar, stubbar, pinjeträd, torn, om konstiga varelser och mina fantasikamrater. Jag tror att alla invånare i min fiktiva värld är urlyckliga. Barnsligt? Ja, det är det. Genom att måla kan jag göra alla de äventyr som jag som barn missade. Visst ser man i fantasivärlden bara vad som har samlats i det egna sinnet men att känna det är helt värdefullt för människan själv.

Jag målar för att jag gillar det. Jag målar för att jag har hittat en väg till en värld som andra inte känner till. Målningen är en lek som förverkligar alla mina önskningar och lugnar mitt sinne. Jag målar för att människan är ett barn till sin död. Jag vet att odjuren inte kommer att försvinna och trollen kommer inte att dö men om de hålls kvar i leken kommer de att göra mindre skada. De fantasispöken som rymt till den verkliga världen och fått ett nytt namn är orsaken till världens problem. Var och en av oss måste kämpa med dem varje dag.

Om jag har något motiv för att måla gentemot andra människor, så är det att målandet ibland kan fungera som inspiration för andra människor, oavsett vad de gör.

I utställningen visas akvareller målade på handgjort papper där man vandrar omkring i ett okänt land och gör något som man inte vet något om.

– Markku Arantila

Utställningen har fått statsunderstöd av museiverket.