Landet som inte finns

Jag blev en gång tillfrågad om jag tänker besöka min födelsestad. Jag svarade, att jag inte vet om jag vill. Jag fick en konstig blick som svar. Bristen på nostalgi var uppenbarligen för mycket och min felaktiga inställning till mitt förflutna behagade inte frågeställaren.

Det är omöjligt att förklara, hur komplicerat ett förhållande till sitt eget förflutna eller till en plats kan vara. Landet, där jag föddes, finns inte mera. I familjen, där jag föddes, finns inte heller längre kvar på samma sätt.

Familjens splittring och förlusten av hemlandet, är saker vars vikt och omfattning jag inte förstod då det hände. De har format mig mer än jag ännu kan förstå.

När jag höll på med utställningen, insåg jag att upplevelserna och känslorna av rotlöshet berör oss alla. För vissa härstammar de från var man föddes. Andra kan helt enkelt ha en känsla av att den egna familjen sist och slutligen kan kännas mycket främmande. För vissa för alltid, för andra tidvis. Känslan av avskildhet kan ske på många olika sätt.

Min familj och mitt förflutna är i spillror och kanske just genom att sy försöker jag hitta nytt, en bättre ordning och logik i varandet.

När jag sydde tappade jag många gånger den röda tråden och utställningshelheten spred ut sig åt många håll. Min vän konstaterade, efter att hen besökte mitt arbetsrum och hörde om detta dilemma, att verken i alla fall flätas samman genom tekniken. Hen hade rätt. Verken är inte avsedda att berätta en historia om mig och de är inte illustrationer av min bakgrund. Det som också förenar verken är, att de alla är gjorda av mig.

Jag syr allt som finns omkring mig, och kanske genom det söker jag min plats. Var och vem är jag, hurdan har jag blivit. Vissa av verkens tyger är mina egna kläder, vissa har följt med från familjen, vissa har jag fått som gåva av mina närmaste. Materialen väljs ut från många källor, och av de upptäckterna följer görandet.

Ibland känns det som att livet själv är en fortsättning i processen av att göra konst. Jag kan köpa skjortan i butiken, delvis med baktanken, vilken färg kunde senare fungera som träden i ett grönt landskap.

Om klädplagget passar som en del av verket, klipper jag det modigt i bitar. En del av tygen vänder jag avigt, en del täcks till sist helt in under processens gång. Genom varje stygn rör jag mig mot ett färdigt verk, mot en färdig utställning. Jag är inte helt säker var jag genom dessa verk till sist hamnar.

När jag syr känner jag mig ett med världen. Fastsydd i helheten.

– Jesse Avdeikov

Jesse Avdeikov (född 1986 i Petroskoj) bor och arbetar i Helsingfors. Han är en bildkonstnär som arbetar med målarkonst, broderi och skrivande. För tillfället är han intresserad av den snabba alle prima-målartekniken och det långsamma handbroderiet. Avdeikov får inspiration i arbetet av internets ändlösa bild- och videovärld, klassisk målarkonst, djur, mat, mossor samt olika känslor och känslotillstånd. Senast har hans verk visats på privatutställningen Smoky Kitchen Bærum i Kunsthall, Fornebu, Norge samt på grupputställningen Tähtiä ja madonreikiä på HAA-galleriet i Sveaborg.

Läsning fördjupar konstförståelsen och öppnar nya sätt att se, känna och uppleva. Konstnären för Galleri Gamla Kaplansgården har valt fem böcker som öppnar hans arbete och utgångspunkterna för hans konst. Bekanta dig med böckerna – du kan se utställningen med nya ögon.

Jesse Avdeikov

”Jag minns att jag läste en slags science fiction-bok som barn och hur min hjärna började illustrera händelserna i boken i mitt sinne. Från den stunden blev lusten efter fantasi bestående i min hjärna. På kvällarna, när jag gick och la mig, väntade jag ivrigt på att lamporna skulle släckas för att kunna blunda och fördjupa mig i att fantisera. Där väntade en oändlig lekplats på mig, som växte fram ur mörkret och tomheten. Läsning och skrivande är starkt kopplat till mitt konstnärliga arbete”.

Ernest Hemingway – Den gamle och havet
Jag läste denna klassiker under mina bildkonststudier vid Orivesi opisto. Bokens koncisa berättelse och beskrivning av den ensamma fiskarens kamp gjorde stort intryck på mig. För mig var det en unik hjältehistoria – en berättelse om uthållighet. Hemingways och Bukowskis böcker väckte mitt intresse för skrivande som en del av den konstnärliga processen.

Erlend Loe – Doppler
Den absurda humorn i boken kändes genast som min egen. Främlingskap från samhället och upplevelsen av rotlöshet, behandlade med humor, är teman som jag också tar upp i min egen konst. Skogen som en fristad är ett återkommande element i mina verk.

Karl Ove Knausgård – Min kamp
Denna sexdelade romanserie har haft ett stort inflytande på mitt tänkande och skrivande. Knausgård behandlar sin relation till sin far och dennes död. Jag läste dessa verk efter att min far gått bort, och de blev som en samtalspartner för mig – de har påverkat mitt sätt att skapa utställningar och hantera personligt material.

Phoebe Hoban – Basquiat
Även om Jean-Michel Basquiats tekniker och arbetsmetoder skiljer sig från mina egna, kände jag i mig själv en liknande osläcklig inre passion för att skapa konst när jag läste boken. Basquiats konst är full av referenser till konsthistorien – i mitt eget arbete återkommer jag ibland till befintliga verk, ibland även med hjälp av pastischtekniker.

Ville Verkkapuro – Pete
Jag lyssnade på den som ljudbok under en intensiv arbetsperiod. Verket behandlar på ett ärligt och naket sätt människans utveckling, familjerelationer och identitet, och berör även Kurt Cobains historia på ett sätt som passar naturligt in i resten av boken. Bokens personliga och kärva ton stämmer väl överens med mina egna teman.