Hos kaplanens hem

I utställningen Hos kaplanens hem stökar kökspigan i köket och ordnar kärl. I salen är lampettens ljus släckt. Bagaren förundrar sig över Sankt Görans kamp med draken. Det finns inga spår av kaplanen. Sängen är tom. Blomstermålningarnas blommor har hoppat ut ur ramarna. Helgon och blommor har erövrat huset.

Jag har snidad figurativa skulpturer i trä som inspirerats av de helgonstatyer jag sett i kyrkor och museer. Jag är fascinerat särskilt av de medeltida statyernas (i Finland 1100–1520) ofta klumpiga formspråk, någon innersta väsen av mänsklighet. Gamla helgonstatyer berättar något grundläggande om att vara en människa, om människans känslor och erfarenheter. Med mina skulpturer söker jag en likartad anknytning till människans kärna. Jag eftersträvar värme och mänsklighet.

När jag gjorde utställningen har jag tänkt på Gamla Kaplansgårdens historia. Särskilt kaplan och bageriföretagare har gått till historien, men tjänstefolk har glömts bort. Men pigor och drängar har tagit hand om måltider, kläder och hushållsarbete av kaplanens familj och bagarna har knådat degen. Min utställning är ett fiktivt ögonblick av en stund ur historiens djup.

– Nora Tapper