Fördröjningar

Fördröjningar är en gemensam utställning av två skulptörer, Timo Heino och Kaisu Koivisto från Helsingfors. Heino och Koivisto har sedan slutet av 1980-talet varit föregångare i Finland att arbeta med multimaterial, som sedan har förknippats med begreppet nymaterialism. Det centrala i det är intresset för en sammanflätning av human och icke-human materia samt att betydelser och materiella ting utformas till något gemensamt. Oron över miljökrisen och i sista hand över mänsklighetens möjligheter att överleva i takt med de allt snabbare förändringarna är grundtonen i utställningen.

Timo Heino tillverkar sina skulpturer i form av collage och installationer av samlingar och kombinationer av föremål som består av olika material. Heino kombinerar och jämställer på överraskande sätt både naturmaterial och syntetiska hi-tech-material. När de jämställs sammanflätas den patinerade nostalgin som en slags parallell verklighet med dagens syntetiska verklighet — det förflutna omfamnar nuet. Dessa material har levt i olika tider, i olika sammanhang, i olika syften och i anhopningen av många olika betydelser redan innan de har fogats till verken. Heino tänker på sina verk som tredimensionella bilder med långsam återgivning i den materiella världens kretslopp. Verken är som sådana också föremål för kontinuerlig omformning.

I centrum för Kaisu Koivistos arbete står skulpturer och fotografier. Hon arbetar i dialog med inspelningsplatser och material: av dessa kommer motiven i hennes verk. Materialen är dokument för henne som berättar om människans verksamhet och de värden som förändras. Samtidigt blir återvinningsmaterialens tidigare användningsändamål och faser en del av skulpturerna. Fotografering öppnar upp andra sätt för Koivisto att berätta om materialen och hur tidens gång syns i dem. Processerna för en långsam nedbrytning eller tillväxt är kärnan i hennes fotografier, både i glaciärvyer och i verk som föreställer övergivna fabrikslokaler. Produktionsanläggningar som tillverkat konsumtionsvaror faller sönder i den postindustriella tystnaden i och med naturkrafterna.

Intresset för tidsskikten i materialen samt specificitet i fråga om plats förenar också Heino och Koivisto, där utrymmena och platserna utgör centrala utgångspunkter för uppbyggnaden av verken. I Galleri Gamla Kaplansgården kan man känna av platsens historia på många olika sätt. Utställningsutrymmet är ett stenhus byggt i början av 1760-talet, som i sig innehåller olika och tidsmässigt varierande historiska lager. En viktig fråga för Heino och Koivisto är också dess intimitet. I och med den historiska miljön fortsätter platsen för Kaplansgården mitt i gamla stan i Borgå den intressanta tidskontinuiteten som sträcker sig längre än själva utställningslokalen och byggnaden, som en övergripande tidsmässig skiktning som genomsyrar utställningens tema, Fördröjningar. Den historiska kontinuiteten och de tidsbundna processerna kompletteras av materialen i Heinos och Koivistos verk, som sträcker sig från naturmaterial till fotografier och till de senaste hi-tech-materialen.

Ett varmt tack till Greta och Alfred Runebergs stiftelse och Finska Kulturfonden för deras stöd till utställningen.