Gå till innehåll

C21-städernas stadsdirektörer: Överföringen av TE-tjänsterna till kommunerna är ett bra mål – gjutfel i genomförandet

Regeringens proposition om lagstiftning om omorganisering av arbetskrafts- och företagsservice är på remiss i kommunerna. I reformen överförs ordnandet av arbets- och näringslivstjänster från staten till lokalnivån. Stadsdirektörerna i Finlands 21 största städer anser att målen i reformen är bra, men gjutfelen i genomförandet hinner ännu korrigeras innan regeringens proposition tas upp för behandling i riksdagen.

Balans mellan makt och ansvar

C21-städerna understöder målen i RP-utkastet om ökningen av arbets- och näringslivstjänsternas effek-ter. Detta genomförs bäst då tjänsterna görs till en del av kommunernas serviceekosystem. Det är en bra utgångspunkt att makten och ansvaret för att främja sysselsättningen i högre grad än idag ligger hos kommunerna.

Till skillnad från vad regeringen föreslår vore det dock tydligare om varje kommun har både finansierings- och anordningsansvar. Det är väsentligt att kommunerna får komma överens om samarbetet arbets- och näringslivstjänsterna med alla samarbetsformer som kommunallagen möjliggör. Detta inverkar inte på kommuninvånarnas möjligheter att få service av god kvalitet i hela landet.

”För de stora städerna anser vi att en modell där organiseringsansvaret för arbetskrafts- och näringslivs-tjänsterna tillfaller varje kommun är bäst”, konstaterar Joensuus stadsdirektör Kari Karjalainen. Städer vars arbetskraft är minst 20 000 personer kan ordna tjänsterna självständigt, men mindre kommuner kan komma överens om att sköta uppgifterna i samarbete med andra kommuner. Mängden arbetskraft i kommuner som kommer överens om samarbete ska vara minst 20 000 personer.

Vi bör även komma ihåg att TE2024-reformen inte löser alla av arbetsmarknadens utmaningar. Utöver en överföring av organiseringsansvaret behöver Finland många andra åtgärder som stärker sysselsättningen.

”Vi bör vara redo att djärvt ingripa i sysselsättningens sporrar och beskattning, om vi permanent vill höja Finlands sysselsättningsgrad till en nordisk nivå. I och med reformens finansieringsmodell ökar kommu-nens ekonomiska ansvar för arbetslösheten och förmågan att inverka på sysselsättningens utveckling bör stå i bättre balans än i förslaget och kommunerna borde få bättre och effektivare verktyg att sköta syssel-sättningen”, säger Juhana Vartiainen, borgmästare i Helsingfors.

Finansieringen bör följa befolkningsutvecklingen hos personerna i arbetsför ålder

I regeringens proposition konstateras att kommunernas ansvar för utbetalningen av arbetslöshetsskyddet fördubblas. Detta strävar man efter att ersätta med en kompensationsmodell som planerats för finansie-ringen. Denna följer dock inte befolkningsutvecklingen utan styr i framtiden finansieringen bort från till-växtcentrum alltså de ställen där både sysselsatta och arbetslösa finns mest. Den nya finansieringsmo-dellen överför alltså konjunkturrisken från staten till kommunekonomin och delar i framtiden finansiering till både flyttförlustkommuner på samma villkor, även om deras hela arbetsföra befolkning flyttar bort. Detta är ohållbart ur de stora städernas perspektiv.

”Under lågkonjunkturen ökar arbetslösheten på ett sätt som de offentliga sysselsättningstjänsterna en-bart delvis kan påverka. Kommunerna borde inte behöva lita på statens välvilja om arbetslöshetsskydds-kostnaderna plötsligt ökar i framtiden. Detta är ett betydande missförhållande i reformen och dess finansieringsmodell”, säger Vasas stadsdirektör Tomas Häyry.

Städerna kräver att en del av socialskyddskostnaderna för långtidsarbetslösa ska täckas med välfärdsom-rådenas finansiering.

”Vi är oroliga över att välfärdsområdena inte i reformen har fått ekonomiska eller lagstadgade sporrar att sköta social- och hälsovårdstjänsterna för de arbetslösa så att de med nedsatt arbetsförmåga kan ta sig mot arbetsmarknaden eller en sjukpension om det behövs. I den nya finansieringsmodellen är det mer frågan om att överföra kostnaderna för socialskyddet från staten till kommunen än om en verklig sporre”, konstaterar Uleåborgs stadsdirektör Päivi Laajala.

Även kalkylerna om finansieringen av tjänsterna bör granskas. Enligt regeringens proposition står staten alltjämt för en fjärdedel av arbets- och näringslivstjänsternas totala finansiering, även om nästan alla tjänster överförs till kommunerna. Detta är ogrundat ur städernas perspektiv. Tillräckligheten i finansie-ringen ska säkerställas så att de nya kostnaderna för att anställa den nya personal som behövs och kost-naderna för det övriga genomförandet av reformen inte faller på kommunerna.

Mot ett mer effektivt och uppmuntrande system med nya lösningar

Staten ska ge kommunerna alla möjliga förutsättningar att bygga egna lösningar mot bättre kundservice och servicematchning samt för att öka tjänsternas effekter. UF-centret ska i lag förpliktigas att omfattande samarbeta med kommunerna. Kunduppgifter som gäller både jobbsökande och företag ska röra sig mel-lan områdena och deras användningsändamål ska vara tillräckligt omfattande definierade så att kommu-nernas serviceekosystem omfattande kan utnyttjas.

Kommunerna ska ges tillgång till inkomstregistret eftersom det är nödvändigt för dem att kunna granska sina tjänsters effekter på olika kundsegment. Endast på så sätt kan man erbjuda den mest effektiva och verksamma tjänsten och därmed verkligen påverka en ökning av sysselsättningen.

Till nätverket för C21-stadsdirektörerna hör stadsdirektörerna i Helsingfors, Esbo, Tammerfors, Vanda, Uleåborg, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Kouvola, Björneborg, Joensuu, Villmanstrand, Tavastehus, Vasa, Ro-vaniemi, Seinäjoki, S:t Michel, Kotka, Salo och Borgå. Stadsdirektörernas bestående nätverk stärker den stadspolitiska diskussionen och städernas gemensamma intressebevakning.

I städerna bor sammanlagt över tre miljoner människor, alltså 54 procent av Finlands befolkning och i dem ligger nästan två av tre finländska arbetsplatser.