Behoven tillgodoses, men alla önskemål kan inte uppfyllas
Växelverkan i form av enkäter, diskussioner och tjänsteutformning har under flera år stått i fokus för planeringen av Kokon idrottscentrum. Varför kan användarna av lokalerna ändå känna att de inte har blivit hörda? Det har också jag funderat på. Mitt korta svar är att en växelverkansprocess inte innebär att alla önskemål ska uppfyllas. Användarnas synpunkter återspeglas i planerna, men den slutgiltiga lösningen är ett resultat av en avvägning mellan behov, önskemål, ekonomi, säkerhet och byggtekniska förbehåll. Det är just denna avvägning – och svårigheterna med den – som jag vill skriva om.
Från växelverkan till en fungerande lösning
I planeringen av Kokon idrottscentrum har invånare och intressentgrupperna varit delaktiga sedan 2019, både under konceptplaneringsfasen och under projektplaneringsfasen.
Under utvecklingsfasen för den nya byggnaden åren 2025–2026 fick vi in 330 svar på invånarenkäten, och i workshopparna träffade vi över 40 idrottsförbund och idrottsföreningar. I föreningssamarbetsgruppen går vi regelbundet igenom konkreta planeringslösningar tillsammans med användarna. Dessutom har vi på vårt projektkontor haft dörrarna öppna för diskussion. Enkäten ger bredd, workshopparna ger djup och den fortlöpande diskussionen ger konkret inriktning åt planeringsarbetet.
När vi utformar kommunala lokaler måste fokus ligga just på stora användargrupper, barns och ungdomars fritidsaktiviteter samt på smidighet och säkerhet i den dagliga användningen. Samtidigt möjliggör vi tävlingsidrott och evenemang.
Vårt mål är därför inte att hitta en lösning som skulle vara perfekt för en enda gren eller ett enda användningsområde. Målet är att skapa en helhet som tillgodoser olika användares behov på bästa möjliga sätt, på ett säkert och jämlikt sätt.
Behov, önskemål och planeringslösning är inte samma sak
Vid planering och diskussioner är det viktigt att skilja mellan tre saker: behov, önskemål och planeringslösning. Här kommer vi, enligt min mening, till kärnan i hela diskussionen.
Ett behov är till exempel en säker väg till rinken, ett tillräckligt stort antal omklädningsrum eller utrymme för förvaring av utrustning. Ett önskemål kan vara användarens syn på hur just detta behov borde avgöras. En planeringslösning är i slutändan en plan som utarbetats av experter och som uppfyller det originala behovet.
Ett behov kan tillgodoses på flera olika sätt. Om diskussionen fastnar i en enda avgörande lösning, hamnar behovet lätt i bakgrunden. Lösningarna måste jämföras med avseende på säkerhet, kostnader och olika användares verksamhet.
Önskemålen är dock inte obetydliga. Ofta är det just önskemålet som avslöjar var behovet ligger, och därför är varje önskemål värdefull information för planeraren.
Hur återspeglas de identifierade behoven i ishallsplanerna?
De behov som identifierades i samband med samrådet som gällde användarundersökningen för ishallens planering har direkt omsatts i konkreta lösningar.
Ett exempel på användarnas behov är att kunna röra sig säkert och smidigt i ishallen. Vi har åtgärdat detta genom att separera spelarnas, domarnas, publikens och isvårdspersonalens gångrutter från varandra. Det är kort väg från omklädningsrummen till båda rinkarna, och omklädningsrumskorridoren är särskilt avskild från idrottshallens övriga gångvägar.
Förvaringen och transporten av utrustningen underlättas av förråden, som ligger i anslutning till omklädningsrumskorridoren nära ingången. På så sätt blir avstånden korta även när man ger sig iväg till bortamatcher.
Förutom säkra rutter och en smidig vardag behöver användarna tillräckligt med utrymme för träning och tävlingar. I ishallen kommer det att finnas 11 omklädningsrum, det vill säga tre fler än vad som anges i RT-anvisningarna. På så sätt tillgodoser vi bland annat behoven inom teamåkningstävlingar och turneringar. Att anläggningen är öppen året runt ger mer tid på isen, och det finns lokaler avsatta för kompletterande träning samt för insamling av medel i samband med evenemang.
Även behoven inom tävlingsverksamheten återspeglas i planerna: ishallen uppfyller kraven för en Mestis-licens, och minst 1 200 åskådarplatser möjliggör tävlingsverksamhet på den planerade nivån. Tillgängligheten har beaktats bland annat genom att man har säkerställt en tillgänglig väg till rinken i träningshallen samt ett tillgängligt omklädningsrum. För nödfall har ambulansen direkt tillträde till rinken.
En del önskemål kommer inte att kunna förverkligas, och det är viktigt att säga det tydligt. Till exempel ingår en tredje träningsisrink och en utökning av publikkapaciteten i tävlingsishallen inte i det här projektet. I dispositionsplanen för tomten har man ändå reserverat utrymme för båda, vilket innebär att de kan genomföras senare som tilläggsinvesteringar. Representationslaget i ishockey får inga egna permanenta omklädningsrum, eftersom omklädningsrummen är gemensamma för alla. Ett av omklädningsrummen har ändå dimensionerats så att representationslaget har tillgång till ett omklädningsrum som uppfyller kraven enligt RT-anvisningskortet. Det blir inte heller något separat loungeutrymme för konståkningen, men det finns möjlighet att vistas och samlas i de gemensamma lokalerna, till exempel i foajén och möteslokalerna.
Det behövs fortfarande diskussion
De kritiska synpunkterna visar att slutresultatet har betydelse för användarna. Jag tycker att det är viktigt att även avvikande åsikter tas upp.
Låt oss alltså fortsätta diskussionen. Om du funderar över någon lösning, tveka inte att fråga. Frågorna hjälper oss att förtydliga våra planer och förklara avgörande moment på ett mer begripligt sätt.
Kom och bekanta dig med projektet Kokon utvecklas!
Projektet Kokon utvecklas inbjuder alla som är intresserade av utvecklingen av Kokon idrottscentrum att träffa bolagets personal på projektbyrån, de dagar som meddelas särskilt på webbplatsen. Nästa möte är den 24.11.2026 kl. 15.30-17.30.
Läs mera på webbplatsen Kokon utvecklas
Jarkko Vainionpää
Verkställande direktör, Kokonniemen Liikuntakeskus Oy
