Hur lång löpbana, hur stort gym – och är projektet dyrt eller inte?

Kokon idrottscentrum har blivit ett samtalsämne, och i den här artikeln dryftar jag några frågor som nu väcker debatt och frågor. Jag vill öppet belysa vad det är för utredningar som vi har gjort och som planeringen bygger på, varför vissa lösningar är med och vilket slags alternativ vi har undersökt.

Syftet med Kokonprojektet är att åstadkomma goda och mångsidiga träningsförhållanden för friidrott i Borgå. Tyngdpunkten ligger på dem som är amatörutövare, på barnen och de unga, men man vill att lokalerna också ska stödja tävlingsidrottarnas träning. Tävlingsförhållanden för friidrott på internationell nivå har man emellertid inte haft för avsikt att åstadkomma.

Det byggs inomhusbanor såväl med lutande kurvor, då banans längd i allmänhet är 200 meter, som sådana som inte har lutning, då banans längd typiskt är mera än 300 meter. Ursprungligen hade man tänkt sig att allaktivitetsarenan skulle ha en cirka 300 meter lång rundbana för löpning, innefattande fyra banor utan lutning i kurvorna. Den innersta banan skulle ha en kurvradie på cirka 26,5 meter, och vidare skulle det finnas sex banor med en raksträcka på 110 meter. Dimensioneringen byggde på rekommendationer från Förbundet för yrkesfolk inom idrotten i Finland. Alla andra friidrottsaktiviteter kan placeras på de ställen som reserverats för dem, såvida löpbanan konstrueras utan lutning i kurvorna. I takt med att planeringen har framskridit har uppskattningen av kostnaderna för hela nybyggnadsprojektet ändå ökat, och för alla lokalers vidkommande ser man över de olika alternativen. När man i fråga om allaktivitetsarenan överväger att reducera salen med ett block, betyder det att också utrymmet för löpbanan minskar. För närvarande har vi undersökt ett alternativ där längden på den innersta rundbanan skulle kortas ner till cirka 260 meter, varvid den yttersta banan skulle vara cirka 300 meter lång. Löpbanans raksträcka skulle kortas ner till 100 meter. Kurvradien skulle förbli densamma som på en 300 meters bana och inte kräva lutning i kurvorna. Nedkortningen skulle gälla raksträckorna, vilket vore ägnat att minska investeringskostnaderna med uppskattningsvis cirka 2 miljoner euro.

Eftersom projektets mål i fråga om friidrott framför allt är inriktade på träningsförhållanden av hög kvalitet, är det nödvändigt att noggrant bedöma om det kortare banalternativet räcker till för barnens, de ungas, amatörutövarnas och de målorienterade idrottarnas behov. Därför har vi bett Finlands Friidrottsförbund om en preciserad bedömning av en kortare banas användbarhet och säkerhet samt hur en kortare bana inverkar på träningsverksamheten och vidare huruvida lösningen kan motiveras med hänsyn till projektets stramare kostnadsram.

Finlands Friidrottsförbunds färska utlåtande betonar att det inte är tillrådligt att bygga inomhusbanor på under 300 och över 200 meter utan lutning i kurvorna. En kortare bana betonar kurvlöpning och leder till att raksträckorna blir kortare, varför träning i löpteknik kan blir svårare. Dessutom kan kurvlöpning öka risken för belastningsskador. En kortare bana minskar också det tillgängliga träningsutrymmet, till exempel för uppvärmning och koordinationsträning, vilket försämrar hallens mångsidiga användbarhet. Enligt grenförbundet erbjuder en sådan kompromisslösning inte säkra och tillräckligt högklassiga träningsförhållanden.

Ett centralt mål för den fortsatta planeringen är att friidrottsfunktionerna dimensioneras så att de ryms inom det investeringstak som ska fastställas och att de planeras i samarbete med de lokala föreningarna och med grenförbundets experter på förhållanden, så att slutresultatet både är ekonomiskt hållbart och motsvarar användarnas behov. Frågan avgörs definitivt tillsammans med användarna på basis av expertbedömningar.

Entréhallen med låg tröskel – eller en utan trösklar – är en central del av Kokon idrottscentrum. Avsikten är att erbjuda ett område där man kan titta in för att ägna sig åt fysisk aktivitet och göra det utan förhandsförberedelser, tidsbokningar eller tävlingstryck, eller för att regelbundet genomföra till exempel ett individuellt träningsprogram.

Även om entréhallen som arbetsnamn kan låta liten, så är dess totala yta i scenario B cirka 2 500 kvadratmeter, det vill säga ungefär två hela handbollsplaner. Av detta är ett område på cirka 1 000 kvadratmeter avsett för motion med låg tröskel. Här placeras mindre spelområden, en danssal, gymutrustning, områden för funktionell träning samt lösningar som lämpar sig för seniorer och för utövare av hälsomotion. Inne i lokalen finns också utbildnings- och kontorsutrymmen, en restaurang och serviceområden.

En noggrannare dimensionering och en mera detaljerad indelning i användningsområden av alla utrymmen i entréhallen med låg tröskel, med andra ord den hall som ska ligga mellan ishallen och allaktivitetsarenan, görs som bäst av planeringsgruppen, som håller på med den fortsatta bearbetningen. Målet är att säkerställa att området med låg tröskel blir en genuint aktiv mötesplats för en hel stad i rörelse.

Vi har jämfört den prissättning som privata gym i Borgå har med Kokonhallens nuvarande gymprissättning. Privata aktörers priser varierar mycket: som förmånligast får man ett månadsmedlemskap för under 20 euro, vilket är nästan på samma nivå som gymmet i Kokonhallen. Samtidigt kan större servicepaket kosta mellan 35 och 50 euro i månaden. I Borgå erbjuds alltså både mycket förmånlig basservice och mera omfattande och dyrare helheter.

Borgås privata gymtjänster har en rimlig prissättning och verkar i en bransch där det råder stor konkurrens. De privata gymmen erbjuder redan i stor omfattning tjänster som stöder motionsmöjligheter med låg tröskel och som kompletterar de alternativ som staden erbjuder. Eftersom det finns flera privata gym i nejden kan staden inte prissätta sin egen motsvarande tjänst klart förmånligare än marknadspriset utan att bryta mot principen om konkurrensneutralitet.

I projektets styrgrupp har man i princip bestämt att ifall det byggs en affärslokal i Kokon idrottscentrum, så vill man i första hand ha en gymaktör dit. I samband med konkurrensutsättningen kan staden förutsätta att aktören tar en skälig engångsavgift för användning av gymmet. På så sätt säkerställer man att tjänsten också är tillgänglig för sporadiska besökare, unga och äldre utan att någon behöver förbinda sig till ett månatligt medlemskap.

Diskussionen om kostnaderna för projektet är förståelig, eftersom det för en stad i Borgås storleksklass är fråga om en betydande investering. Liksom i många byggprojekt på nationell nivå baserades de preliminära kostnadskalkylerna även för detta projekt på ett ännu begränsat kunskapsunderlag, och där kom man fram till uppskattningar som senare visade sig vara optimistiska. Nu har vi exaktare och på utredningar baserad information om kostnaderna, och på grundval av det nuvarande kunskapsunderlaget finns det inga omständigheter som omedelbart indikerar ökade kostnader. Vi strävar genom hela byggprojektet efter lösningar som för att få ner kostnaderna ytterligare.

När man jämför kostnaderna med motsvarande typer av idrottsbyggnader i Finland ligger Kokonprojektet ändå på en normal nivå. Kvadratpriset för ishallar, allaktivitetsarenor och friidrottslokaler ligger typiskt 2 500 till 4 000 euro per bruttokvadratmeter, och kostnaderna för Kokonprojektet ryms inom detta intervall. Det handlar alltså inte om en exceptionell prishöjning, utan om att vi nu räknar ut kostnaderna utifrån de faktiska behoven och utifrån korrekta premisser.

Livscykeltänkandet stärker denna uppfattning. Betraktar man en period på 50 år visar det sig att investeringens storlek inte ensam avgör den ekonomiska hållbarheten. En viktig roll spelas av användningsgraden, energieffektiviteten och möjligheten att generera hyresintäkter. Av dessa skäl är en något större och en mera välfungerande helhet på lång sikt faktiskt förmånligare än en mindre och mindre mångsidig lösning. Vi arbetar för närvarande med en affärsplan för drivandet av hela idrottscentrumets verksamhet. När vi har kommit vidare på den punkten kommer jag att berätta mera om det i mina kommande artiklar.

Det är sant att startpunkten för debatten för flera år sedan var ishallarnas dåliga skick. Att enbart bygga nya ishallar skulle ändå inte ha varit en klok och ekonomiskt hållbar lösning. Även Kokonhallen står under de närmaste åren inför ett behov av en omfattande renovering eller nybyggnad. Att upprätthålla flera utspridda lokaler separat skulle ha blivit dyrare än att bygga en fungerande helhet.

Dessutom har klubbar och grenaktörer, förtroendevalda och enskilda Borgåbor i åratal önskat gemensamma, mångsidiga lokaler där träning, tävlingar och evenemang kan fungera parallellt. De nuvarande lokalerna lämpar sig i alla fall inte särskilt väl för något sådant. En större helhet möjliggör också evenemangsproduktion och offentliga tillställningar som ger nejden ny livskraft och förbättrar den ekonomiska lönsamheten. Det handlar alltså inte om att bygga mera än vad som behövs, utan om att bygga en helhet som svarar mot Borgås verkliga och mångsidiga behov

Kokonprojektet befinner sig i ett avgörande skede. Staden står i mars inför ett val mellan olika scenarier, och detta val avgör hur idrottstjänsterna i Borgå utvecklas under årtionden framöver.

Jag vill leda projektet på ett sätt som är transparent, och väl underbyggt samt som utgår från användarnas behov. Kokon idrottscentrum byggs för Borgåborna – och det gör vi tillsammans.

Jarkko Vainionpää
verktällande direktör, Kokon idrottscentrum

Projektet Kokon utvecklas inbjuder alla som är intresserade av utvecklingen av Kokon idrottscentrum att träffa bolagets personal på projektbyrån tisdagar, de dagar som meddelas särskilt på webbplatsen. Adress: Krämaretorget (tidigare Kompassens lokal). Kom och diskutera och bekanta dig med projektet!