Hoppa till innehåll

Borgå naturskola firar 25-årsjubileum – naturskolan är allt viktigare idag

Borgå naturskola har erbjudit naturupplevelser för barn redan i 25 år. ”Intresset för naturen har inte försvunnit någonstans”, säger miljöpedagog Pia Lindström.

Lintuja kiikaroiva ihminen.

En grupp elever från årskurs 6B har samlats på skolgården vid Kvarnbackens skola. Idag planerar vi att gå runt i närkvarteren och observera fåglar tillsammans med Borgå naturskola och Borgå Nejdens fågelförening rf.

Vädret är vintrigt – kölden är bitande och solen skiner. Det är ett utmärkt tillfälle att spana in – och genast hör man det välbekanta kraxandet. Känner någon igen det?

– Kråka! ropar en av eleverna.

Över 53 000 Borgåbor har upplevt naturen genom naturskolan

En kringresande naturskola har verkat i Borgå redan i 25 år. Under denna tid har mer än 53 000 elever och lärare fått uppleva naturen genom naturskolan.

Tanken bakom naturskolan är att ta skolelever ut i deras närmiljö för att lära sig om naturen. Samtidigt får barn och lärare tips på vad de kan uppleva i den närliggande naturen också utanför naturskolan.

Naturskolans program varierar. På vintern observerar eleverna till exempel fåglar och letar efter djurspår.

– Vi ordnar en utflykt för förskolegrupper, där vi lånar den rolige professorn Tank S. Pridds väska för att utforska naturen. I programmet hjälper vi honom och hans kollegor Vimmel K. Antig och Uno H. Dusia att utforska den vintriga naturen, berättar Pia Lindström.

Mer inpå våren tar naturskolan med barnen bland annat för att lära sig om fåglar och bygga fågelholkar eller för att utforska livet under vattenytan eller spindlar.

– Spindlar har ett skrämmande och dåligt rykte, men i verkligheten är de viktiga, intressanta och vackra. Negativa intryck glöms snabbt när vi undersöker dem, förklarar Lindström.

Enligt Lindström erbjuder naturen lugn och ro under den mörkaste tiden på året. Då kan man i naturskolan till exempel lägga liggunderlag på marken och lyssna på berättelser.

– Jag märker att många barn gillar det. Naturen ger lugn och vila. Vi övar också på att samarbeta och förbättrar våra färdigheter i friluftsliv, berättar Lindström.

Naturskolan piggar upp skolvardagen

Ett överraskande stort antal fågelarter kvittrar i träden i Kvarnbacken. De flesta känner igen talgoxen och koltrasten, men vad är den där mer sällsynta arten? Det är ju en gulsparv.

Trots den bitande kylan fortsätter eleverna att observera fåglarna omkring sig.

Naturen är oemotståndlig år efter år. Det är en pålitlig arbetskamrat som alltid har något att erbjuda. Naturen är aldrig tråkig.
Pia Lindström, Miljöpedagog

Läraren Katarina Wiksten-Valasti säger att naturskolan erbjuder en möjlighet att lära ut viktiga saker om naturen och människans plats i den.

– Kul att man via naturskolan kan visa naturen för dagens barn och ordna lite annorlunda program under skoldagen, säger hon.

Klassen har redan deltagit i naturskolan flera gånger. Förra gången fick eleverna öva på sina överlevnadsfärdigheter i naturen i Jonasbacken. Bland annat byggde barnen vindskydd av presenningar och värmde juice på ett campingkök.

Eftersom naturskolans teman varierar och kombinerar olika läroämnen kan barnen lära sig något nytt varje gång.

Naturskolan blir allt viktigare

Naturskolor har funnits i Finland i 40 år. Den första naturskolan grundades av organisationen Natur och Miljö 1986 i Sjundeå, varifrån idén började spridas över hela Finland. Naturskolan i Borgå startade officiellt 1.1.2001.

Enligt Lindström har intresset för naturen inte minskat på något sätt under de senaste 25 åren.

– Naturen är oemotståndlig år efter år. Det är en pålitlig arbetskamrat som alltid har något att erbjuda. Naturen är aldrig tråkig. Naturen och arbetet på naturskolan har hjälpt mig att behålla min lekfullhet och nyfikenhet, säger Lindström.

Det som dock har förändrats genom åren är familjernas möjlighet att ta med sina barn ut i naturen. Liksom på många andra områden är polariseringen av samhället också tydlig när det gäller att tillbringa tid i naturen.

– Det finns många skillnader i hur barn rör sig på fritiden. Vissa tillbringar fortfarande tid utomhus med sina familjer, medan andra nästan aldrig gör det. När jag var barn lekte alla utomhus, berättar Lindström.

Av denna anledning anser hon att naturskolor är ännu viktigare idag än någonsin.

– Eftersom inte alla har möjlighet att utveckla en relation till naturen på sin fritid är det viktigt att erbjuda denna möjlighet inom småbarnspedagogiken och under skoldagen. Från naturskolan kan lärare få stöd för naturfostran och undervisning utomhus. Barn bör få uppleva äkta natur och sinnesupplevelser, eftersom dessa skapar en känslomässig koppling till naturen och lägger grunden för en önskan att tahand om planeten, förklarar Lindström.

Goda mikrober och stresslindring

För många år sedan, när Lindström tog med sig skolbarn för att lära sig om livet i en bäck, fastnade något överraskande i håven.

– Som jag minns det ropade någon: ”en orm!” En av eleverna hade fångat ett nejonöga som hade kommit upp från havet i bäcken. Vi betraktade det med förvåning och undrade om det kunde vara sant. Jag vågar påstå att barnen kommer att minnas det ögonblicket resten av livet! Säger Lindström.

Enligt henne är det bästa med naturskolan de överraskande upptäckterna och barnens entusiasm för dem.

– Även vardagliga iakttagelser bör inte underskattas. Även den egna trädgården kan vara full av saker att utforska och ahaa-upplevelser. Glädjen i att upptäcka och undersöka är påtaglig.

Hon betonar att naturskolan respekterar naturen och dess invånare. Empatifostran är kärnan i naturskolan. Samtidigt som barnen upplever glädjen av att upptäcka och leta får de motion i naturen i friska luften, nyttiga mikrober och den nytta som naturen ger för välbefinnandet.

– Det viktigaste är att kunna stanna och vara närvarande i stunden, säger Lindström.

Efter utflykten ser barnen naturen med andra ögon

Tårna drar ihop sig och näsorna blir röda. Utflykten med Naturskolan har kommit till sitt slut, denna gång lite tidigare än planerat på grund av det kalla vädret.

Nana och Amanda berättar att det de minns från utflykten är namnen på fåglarna.

– Åtminstone talgoxen och koltrasten, säger Nana.
– Och blåmesen, tillägger Amanda.
– Kanske jag efter den här utflykten ser på fåglar på ett lite annat sätt och funderar vad de är för fågelarter, tänker Nana.

Text och bild: Merja Forsman