Har du redan besökt nationalstadsparken i Borgå?

I Finland finns det sammanlagt 11 nationalstadsparker. Den första parken anlades i Tavastehus för över tjugo år sedan. Parken i Borgå var den femte i Finland.

Nationalstadsparkerna betraktas som en sorts urbana utmanare till nationalparkerna. Konceptet upplevs som så unikt att det har använts som förebild för Unesco-projektet ”Historical Urban Landscape”.

Men vad är en nationalstadspark?

Med nationalstadspark avses en helhet av värdefulla kultur- och naturlandskap i stadsmiljö som staden har åtagit sig att bevara och sköta.

– Varje område som ingår i en nationalstadspark måste innehålla naturområden som är viktiga för bevarandet av den urbana naturens biologiska mångfald, kulturmiljöer med byggnader som är betydelsefulla med tanke på den nationella historien eller stadens utvecklingsfaser och parker som är betydelsefulla ur parkarkitektonisk synvinkel samt grönområden, berättar Anne Rihtniemi-Rauh, landskapsarkitekt vid Borgå stadsplanering.

En nationalstadspark är alltså ett vidsträckt och sammanhängande område som förenar olika betydande kulturmiljöer med naturen på ett sömlöst sätt.

– En nationalstadspark måste börja i stadskärnan eller alldeles i dess närhet. Området ska ha en så sammanhängande grönstruktur att man inom den kan ta sig från en stadsdel till en annan, säger Rihtniemi-Rauh.

Nationalstadsparken i Borgå inrättades för 16 år sedan. Området, som omfattar ett drygt 2 000 hektars område, börjar strax norr om Maren. Området sträcker sig från den medeltida befästningsanläggningen Borgbacken och från Gamla stan i Borgå till Näsebackens tallbevuxna sluttning, ända fram till begravningsplatsens utkant.

Åstranden, inklusive Runebergsesplanaden och August Eklöfs park, ingår i området.
Vid Kokon vidgas nationalstadsparken: I öster sträcker den sig vidare till Jonasbacken, Ruskis naturskyddsområde, Stensböle gårds gamla skogar och Humla.

I väster omfattar parken Kokon, Svinö, Uddas, Gammelbackas gårdsskog, Tornberget, de hemlighetsfulla Sågholmarna och Hammars strand samt Telegrafbergets naturskyddsområde.
Emsalöfjärden är nationalstadsparkens yttersta punkt.

Tanken på en egen nationalstadspark väcktes i Borgå för drygt tjugo år sedan.

– Jag gillade konceptet. Det är ju genialt! Där förenas naturvärden, skönhet, kulturarv och historia samt sociala värden. Jag uppskattar nationalparkerna, men en nationalstadsstadspark lyfter fram viktig urban natur: trädgårdar, fruktodlingar, parker och ängar, säger Rihtniemi-Rauh.

I Borgå finns det ovanligt mycket kulturhistoria och natur i och alldeles invid stadens centrum, vilket gjorde att staden uppfyllde miljöministeriets stränga kriterier.

Icke desto mindre var det inte självklart att projektet skulle lyckas.

– På den tiden var man tvungen att få markägarna att gå med på att områdets natur- och landskapsvärden skulle skyddas genom statusen som nationalstadspark, omtalar Rihtniemi-Rauh.

Till slut lyckades man samla in alla de cirka 200 markägarnas underskrifter så att ansökan kunde göras.

– Så många trodde på att en nationalstadspark skulle skydda det som är värt att bevara här! Det var fint.

Rihtniemi-Rauh är stolt över Borgå nationalstadspark.

– Ett av våra huvudmål var att det i Borgå nationalstadspark skulle bildas en vandringsled längs åstranden och kusten som skulle binda samman de olika områdena. Det har man lyckats med, strandstråket är klart, berättar hon.

De gamla utsiktsplatserna och vandringslederna har lyfts fram och blivit mera kända både bland Borgåborna och bland turisterna.

– Från de gamla utsiktsplatserna öppnar sig utsikten över vår hemstad. I tider som dessa är det stärkande för själen att kunna se långt, precis som från Tornberget ut över skärgården. Eller så kan man njuta av en vacker utsikt över sin hemstad, till exempel från Kokonbacken eller Näse sten. Det ökar ens känsla av trygghet och kontroll över sitt liv när man med blicken kan ta in sin välbekanta omgivning, konstaterar Anne Rihtniemi-Rauh.

Det stora området vårdas och utvecklas med den omsorg som krävs.

– Vi invånare kan vara lugna: Borgås mest värdefulla miljöer bevaras och vårdas så att de kan lämnas vidare till kommande generationer. Gamla byggnader iståndsätts och natur återställs. Just nu är biologisk mångfald ett aktuellt ämne. Till exempel har man röjt sly från Marens ängar för att ge plats åt ängsväxter, så att många värdefulla kulturarvsväxter och många insekter som behöver soliga områden har fått tillbaka sin livsmiljö, berättar hon.

Enligt Rihtniemi-Rauh inbjuder nationalstadsparken inte bara till motion och avkoppling i dess vackra omgivning utan också till att ordna och delta i en mängd olika evenemang.

– Evenemangen har befäst Borgå nationalstadsparks ställning som en plats där man kan ha mångsidiga och upplevelserika tillställningar. I området finns lämpliga platser för stora, medelstora och mindre evenemang. I valet av plats inser man numera också vilka effekter evenemang har på djur- och växtlivet och miljön, säger Rihtniemi-Rauh.

Förutom i Borgå finns det nationalstadsparker i Björneborg, Forssa, Hangö, Heinola, Karleby, Kotka, Kuopio, Nyslott, Tavastehus och Åbo.

Många friluftsmänniskor säger att de har som mål att besöka alla 41 nationalparker i Finland. Vad sägs om att ha som mål att besöka deras urbana motsvarigheter, nationalstadsparkerna?

– Jag har gått runt i dem alla, avslöjar Rihtniemi-Rauh.

– Nationalstadsparkerna är mycket mera tillgängliga och kräver inte lika god kondition som vandring i nationalparkerna. De ligger nära centrum, och där finns all service inom räckhåll. Man har logi och matställen nära. På torget kan man köpa siklöja och potatis.

När jag kliver upp på Näse sten ser jag framför mig landskap som om de var från gamla fotografier: ett handelsfartyg från 1500-talet som anlöper Borgå, en sillmarknad på 1700-talet, 1800-talets fabriksmiljö på Västra åstranden och ett 1900-tals landskap där industrin gradvis ger vika för bostadsbebyggelse. Där jag står på stenen ser jag också de senaste årens utveckling ur ett historiskt perspektiv. De förändringar som skett i Borgå bekymrar mig inte, utan jag tycker att de passar utmärkt väl in i Borgålandskapet.
På Näse sten blir jag på gott humör. Jag känner att jag befinner mig i hjärtat av staden, att jag är stadsplanerare. Jag kan känna stolthet över stadsutvecklingen. Det här är en utsiktsplats som också har med mitt yrke att göra.

Kokon folkpark, som grundades i slutet av 1800-talet, är en av Finlands äldsta platser för rekreation och fritidsaktiviteter för alla stadsbor. Ursprungligen tog man sig till parken sjövägen med båt eller ångbåt, och vid ankomsten väntade musik och dans på besökarna.

Numera är det många som kommer till parken för att ha picknick, och utomhusgrillarna används flitigt.
I Kokon folkpark ligger min favoritplats på ett ställe uppe på en hög klippa där det finns ett solur inristat i berget. Det är ett spännande ställe. När klippan blir varm, känner man doften av gran och tall i luften.
Borgå strävar efter att bevara och återuppliva den gamla vegetationen i folkparken. Här finns en del gamla lökväxter, ett rikt bestånd av torrängs- och gräsmarksarter, och en del av parkens syrener är urgamla. Dessa parksyrener importerades till Finland kanske i slutet av 1800-talet och de lever fortfarande.

Om jag vill återhämta mig snabbt efter jobbet tar jag en promenad genom Gamla stan i Borgå till Maren, där jag går uppför trapporna till Borgbacken. Därifrån promenerar jag förbi kyrkan och tillbaka mot centrum.

Det här är min favoritrutt. Den leder från stadskärnan genom historien ut i det gröna.
Tidigt på morgonen sjunger fåglarna i Maren, och när ängsblommorna blommar kan det hända att jag tar en tur till Borgbackens ängar på vallarna. Jag spejar försiktigt runt omkring stigarna och försöker få syn på så många örter som möjligt. På Borgbacken finns södra Finlands mest artrika äng. Varje gång jag ser en växt som jag inte påträffat förut, blir jag upprymd.

Text och bild: Merja Forsman