Ett litet skrin, vars innehåll förändrade Finland
I ett glasskrin i J. L. Runebergs hem gömmer sig berättelsen om uppkomsten av den finländska identiteten, utvecklingen av läskunnigheten och en finländsk hjälte.
Skrinet, som är tillverkat av böhmiskt glas och utsmyckat med gulddekorationer, är bara ungefär ett spann långt.
Till och med bredvid trälådorna ser det anspråkslöst ut, i synnerhet med tanke på vilken nationalskatt som en gång i tiden låg i det.
En finländsk identitet byggs upp
Finland var nationellt splittrat ännu i början av 1800-talet. Det fanns tavastlänningar, savolaxare, karelare och andra stammar, men det fanns ingen enhetlig finländsk identitet. De bildade klasserna i Finland började medvetet bygga upp en nationalidentitet. Det dryftades bland annat i Lördagssällskapet, som grundades 1830 och vars medlemmar samlades på lördagskvällarna för att diskutera litteratur och nationella frågor. Emellanåt skålade man.
Till Lördagssällskapet hörde bland andra J. W. Snellman, U. Cygneaus, Z. Topelius – och J. L. Runeberg.
Nationalidentiteten byggdes också upp hemma vid skrivbordet.
På pyttesmå papper med pytteliten handstil
I sitt hem på Krämaregatan och senare på Alexandersgatan skrev J. L. Runeberg ett diktverk, Fänrik Ståls sägner.
Med runda glasögon på näsan, vilka han bar i omkring 50 år, och med en gåsfjäderpenna i handen, tecknade han ner berättelsen på små pappersark. Med så liten handstil att den är svår att läsa utan förstoringsglas. Ibland gjorde han tillägg mellan raderna och bredvid kolumnerna – små som fotspår av myror.
De små, men dyrbara pappren gömde makan Fredrika Runeberg i ett litet skrin av böhmiskt glas. Det var en gåva från en köpman från Lovisa, Isak ”Sacken” Sucksdorff.
Kanske ett glasskrin kändes som en trygg förvaringsplats, eftersom Fredrika Runeberg visste hur lätt papper och trä brinner. Hennes barndomshem och tidiga litterära produktion hade ju förstörts i Åbo brand 1827.
Lotta Svärd och Finlands nationalhjälte föds
Fänrik Ståls sägner, som utkom i två samlingar 1848 och 1860, blev genast ett betydande verk i Finland.
Dikten som inleder samlingen, Vårt land, blev Finlands nationalsång, och dikterna om finska kriget gjorde Runeberg till vår nationalskald.
Veteranerna från finska kriget (1808–1809), som inte hade fått någon uppskattning, upplevde att de äntligen hyllades genom verket. Som tack för det skänkte de Runeberg en åtta kilos silverkanna.
– Runeberg brukade lekfullt fylla kannan med dryck, vilket gjorde att den blev riktigt tung. Om man inte kunde lyfta den med armen rak, fick man inte dricka av den, säger Svärd.
Fänrik Ståls sägner följde också med till krigsfronterna under det följande århundradet för att ge kraft.
Berättelsernas tappra Sven Dufva blev finländarnas nationella förebild.
– Den finländska hjälten är ofta enkel, godhjärtad och modig, och står i underläge, säger Svärd.
Den patriotiska Lotta Svärd som förekommer i berättelserna gav i sin tur namn åt den frivilliga försvarsorganisation för kvinnor efter att Finland hade blivit självständigt.
Från små bokstäver till obligatorisk läsning för skolelever
Fänrik Ståls sägner blev snart ett verk som lästes flitigt även i skolorna.
– Ännu i början av 1900-talet lärde man sig det till och med utantill. Alla kunde stycken ur verket, säger Svärd.
Verket fanns även i pojkskolan Borgå Gymnasiums bibliotek, där Runeberg var rektor och lärare. Där stod den vid sidan av nationellt och internationellt betydelsefulla böcker från 1600- och 1700-talen. Biblioteket, som grundades redan på 1700-talet, var dock öppet endast för skolans elever – alltså för pojkar.
Fredrika Runeberg, Finlands första kvinnliga redaktör och författare till den första finskspråkiga historiska romanen, upplevde det som problematiskt.
Fredrika Runeberg var med om att grunda en fruntimmersförening i Borgå, vars mål var att förbättra flickornas bildningsnivå och de mindre bemedlades ställning.
Föreningen var med och grundade ett folkbibliotek som var öppet för alla Borgåbor.
Text och foto: Merja Forsman
