Hoppa till innehåll

Undervisningen speglar sin tid – omöjligt att säga om det var bättre i skolan förr eller nu

På S2-lektionen i Peipon koulu har det just ordnats en lekfull tävling om vem som bäst känner igen chokladstänger utan omslag. – Jag vann! skrattar läraren Niina Nybacka-Salmela.

Kuva Peipon koulun ilmoitustaululta.

Det klarnar direkt att det finns åtminstone en sak som är bättre i dagens skola än förr:

– En sådan här tävling skulle man inte ha haft förr, då för 38 år sedan. Det var mera strikt mellan lärare och elever, kommenterar Jaana Lehtiö som har kommit till Peipon koulu för en intervju.

Jaana Lehtiö var lärare i religion och livsåskådning i Linnajoen koulu i 38 år och under de sista åren även biträdande rektor. Nybacka-Salmela blev lärare i modersmål och litteratur för omkring femton år sedan.

Utöver Peipon koulus S2-grupp undervisar hon i finska vid medborgarinstitutet.

– Eleverna har blivit mer öppna, de är inte längre blyga för lärarna, vilket i huvudsak är bra, säger Nybacka-Salmela.

Får man ha roligt på lektionerna?

Eleverna är alltså mer avslappnade idag – men det är lärarna också. När Lehtiö började som lärare 1987 fick hon veta var läraren i vilket ämne skulle sitta i lärarrummet. Det fanns också en viss oskriven klädkod för lärarna.

– Man klädde sig mer tjänstemannaaktigt. Nuförtiden kan man ju ha på sig nästan vad som helst, till och med shorts, konstaterar Jaana Lehtiö.

Den unga lärarinnan fick kritik när hon efter en lektion sa att den hade varit trevlig.

– En lärare sa att det inte är meningen att man ska ha roligt på lektionerna. Jag blev helt förbluffad! kommer Lehtiö ihåg.

Först kallades Lehtiö lektor, sedan Lehtiö och under de allra sista åren även Jaana.
– Den onödiga stelheten har försvunnit under årens lopp, konstaterar Lehtiö.
Om lärarna mera avslappnat får vara sig själva så får också barnen vara det, berättar Nybacka-Salmela och Lehtiö.

– I dagens lärande tar man bättre hänsyn till att var och en har sina egna behov och sin egen utvecklingstakt. Om utvecklingen går i en annan takt än hos andra, funderar skolans personal på hur man kan hjälpa eleven, berättar Nybacka-Salmela.

De senaste uppdateringarna av läroplanen har fokuserat särskilt på skolengagemang, berättar Jari Kettunen och Rikard Lindström, direktörer för grundläggande utbildning och gymnasieutbildning i Borgå stad.

– Gemenskapen stärks eftersom det skapar en grund för välbefinnande och lärande. Samtidigt har ansvaret för varje elev ökat, säger Lindström.

Med ansvar hänvisar Lindström till att elevernas frånvaro följs upp noggrannare, att man strävar efter att erbjuda stöd i tid och att elevhälsotjänsterna kopplas ännu närmare till skolvardagen.

Förändringarna i samhället syns i skolvardagen

Läroplanen som följs i skolorna återspeglar nuvarande och framtida behov i samhället.

– Det är omöjligt att säga om det var bättre förr eller nu. Jag anser att förändringarna i samhället syns i skolornas vardag på gott och ont, säger Jari Kettunen.

Kettunen och Lindström berättar att skolorna idag satsar på grundläggande färdigheter och kunskaper samt på säkerhet och välbefinnande. Vid sidan av traditionella läromedel har det kommit digitala verktyg som har förändrat såväl undervisningen som växelverkan.

Även Nybacka-Salmela minns reformivern i skolvärlden för drygt 10 år sedan.

– Många saker som ansågs vara gammalmodiga spolades ner. Öppna lärmiljöer och teknologi togs i bruk. Allt skulle spelifieras.

Eleven är en aktiv aktör och lärandet ses som en helhetsprocess.
Rikard Lindström, Direktör för grundläggande utbildning och gymnasieutbildning

Men visst för teknologin också undervisningen framåt. Stora interaktiva rutor och digitala läromedel förde med sig nya möjligheter till undervisningen.

– Vi borde bara få mer tid till att lära oss ny teknik, önskar Nybacka-Salmela.

Barn och unga blir mer delaktiga

En av de viktigaste förändringarna i skolvärlden är den ökade delaktigheten bland barn och unga. Eleverna deltar alltmer i sitt eget lärande och i planeringen av det.

– Man har gått från den tidigare lärarstyrda synvinkeln mot ett sätt där eleven är en aktiv aktör och lärandet ses som en helhetsprocess, säger Rikard Lindström.

Också enligt Jaana Lehtiö och Niina Nybacka-Salmela lyssnar man mer på unga nu än tidigare, till exempel när skolbyggnader och deras gårdsområden planeras.

Också i Peipon koulus korridorer kan man se elevernas planer för den kommande nya skolbyggnaden och dess gårdsplan.

– När Linnajoen koulu renoverades 2012 frågade man mig hurdant klassrum jag skulle önska mig. Innan dess lyssnade man inte just alls på lärarna och skoleleverna, även om vi skulle ha försökt påverka planerna, berättar Lehtiö.

Eleverna i Linnajoen koulu önskade till exempel att man skulle få gungor på skolgården. Det kom gungor och de används nu flitigt.

Man känner till rättigheterna, men glömmer ibland skyldigheterna

Diskussionen går tillbaka till hur avslappnade eleverna är i dag, vilket förstås är bra, men ibland också dåligt.

– Inte skulle man ha sprungit och skrikit så här i skolan för 30 år sedan. Eleverna var mycket tystare, funderar Lehtiö.

I början av hennes lärarkarriär kunde det finnas 33 elever i klassen. Nuförtiden skulle det inte gå säger hon.

– Att det är mindre strikt innebär tyvärr också att auktoriteter inte respekteras som förr. I dag prövas gränserna ibland hårt. Eleverna känner nog till sina rättigheter, men de borde också komma ihåg sina skyldigheter, säger Nybacka-Salmela.

Den gamla tidens tjänstemannamässighet gav läraren ett visst skydd och avstånd både gentemot eleverna och vårdnadshavarna. Numera ger man oftare lärarna även negativ respons och man förväntar sig mer av skolan som fostrare.

– Uppfostran är i huvudsak fortfarande vårdnadshavarnas ansvar. Eleverna är i skolan bara en begränsad tid på året, påminner Jaana Lehtiö.

Även Kettunen och Lindström påminner om att ansvaret för fostran inte enbart hör till skolorna.

– Till de största utmaningarna hör att fundera på hur man kan engagera också vårdnadshavarna bättre än tidigare i samarbetet kring barnens skolgång, säger Kettunen.

Behöver man oroa sig för dagens skolelever?

Allt har väl inte gått mot det sämre. Eller har det? Borde man ändå oroa sig för dagens skolbarn?

– Man behöver inte oroa sig, men man ska vara intresserad. De unga vill att vårdnadshavaren visar intresse varje dag, säger Nybacka-Salmela.

Lärarna önskar att föräldrarna också skulle stödja sina barn i skolgången genom att tala om skolan och lärandet i positiv ton.

– Det lönar sig inte att överföra sina egna uppfattningar till barnen. Skolan är inte längre som den var när de vuxna gick i skolan. Även skolmaten är bättre än någonsin, säger Jaana Lehtiö.

– Be att få se hur skolböckerna ser ut i dag och fråga vad den unga har lärt sig i skolan, säger Nybacka-Salmela.

– Om du vill att barnet ska ha det bra i skolan, var uppmuntrande, se de bra sakerna, stötta.

Text och bilder: Merja Forsman