Betydelsefulla objekt i nationalstadsparken i Borgå

Park på västra åstranden med olika trivsamma ställen för vistelse. Här hittar du också en gång- och cykelväg som är belyst med hjälp av smarta och energieffektiva belysningsarmatur.

Parken ligger i södra ändan av östra åstranden. Där finns en minigolfbana, en plats för mattvätt och en hundpark med skilda inhägnader för små och stora hundar. Parkeringsområden finns nära parken. De stora gräsområdena lämpar sig utmärkt för olika evenemang.

Vegetationen i den centralt belägna August Eklöfs park är rik. På parkens kortsida mot ån finns perennplanteringar med växter som var typiska för trädgårdar på 1800-talet, såsom fingerborgsblommor, malvor och prästkragar.

För båttrafiken på Haikofjärden grundades en lotsstation på Lilla Björkholmen år 1899. Lotsstationen är en välbevarad stockbyggnad med snickarglada detaljer, och av betydande byggnadshistoriskt värde också nationellt sett.

Broparken bredvid den gamla bron är ett bra ställe att njuta av utsikten mot gamla stan. Bredvid parken finns ett minnesmärke över tunga sektionen som restes år 1983 och därför kallas parken också Kanonparken.

På Ekuddens naturskyddsområde växer en vidsträckt ek- och skogslindskog. Naturstigen bjuder på lundar, strandklippor, klibbal, ängar och fågeltornet i Sammalaviken. Stigen startar från parkeringen vid bollplanen i Tarkis. Ekudden hör till det riksomfattande lundskyddsprogrammet och utgör en del av Natura 2000.

Ekuddens naturstig
Ekuddens fågeltorn

Empirestadens stadsplan utvidgade stadsområdet märkbart i början av 1800-talet. De nya bostadskvarteren reserverades för trähus i en våning. Gatunätet utgjordes av parkgator. Alexandersgatans allé planterades 1855.

Runebergs hem ritades av C.J.E. Gustafsson år 1845. Johan Ludvig Runeberg bodde där med sin familj från 1852. Huset har bevarats så som det såg ut på 1870-talet. Övriga framstående empirehusen på området är Borgå Gymnasium (1847-49), ritat av E.B. Lohrmann och de tre träbyggnaderna som tillhörde Dövskolan i Borgå. De härstammar från år 1898.

Bekanta dig med J.L. Runebergs hem

Empirekvarterens historia

På västra åstranden mellan Mannerheimgatan och gångbron finns ett parkområde som officiellt heter Engelsparken, men som också kallas för Clematisparken. I parken växer totalt tiotals olika klematissorter på bågar och pelare samt på gabionmuren.

Fjärilsparken ligger i södra ändan av Ågatan. I parken växer många olika lökblommor och perenner.

I Fredrika Runebergs park har planterats sådana växtarter som har varit bland hennes favoritväxter. Dessa är till exempel rosor och schersminer.

Borgå fick stadsrättigheter på 1380-talet. Domkyrkan, klockstapeln, placeringen av gator och tomter, och några källare härstammar från medeltiden. På 1700-talet var Borgå en av Finlands största städer. Kulturlivet berikades då handeln ökade och biskopssätet och gymnasiet flyttades hit. År 1760 förstörde en eldsvåda 2/3 av stadens byggnader. Återuppbyggnaden resulterade i representativa stenhus, vilka fortfarande utgör en del av Gamla stans gatubild.

Gammelbackas gårdkogen är ett populärt frilufts- och rekreationsområde. Stigarna i skogen leder till Tornberget vid havsstranden med en utsikt över Hammars strand, Sågholmarna, Svinö och Kråkö.

I skrift finns namnet Haiko nedtecknat redan år 1382. På 1400-talet hörde området till ett dominikankloster i Viborg. På 1800-talet levdes ett livligt villaliv i herrgården. Den nuvarande huvudbyggnaden är ritad av Armas Lindgren år 1913. Parken kring herrgården är en romantisk landskapspark, typisk för 1800-talet. I dag verkar där hotell Haiko Gård.

Under Krimkriget uppfördes år 1854 en optisk telegraflinje mellan Hangö och Kronstadt invid S:t Petersburg. En av linjens stationer fanns på Telegrafberget i Haiko. Telegraflinjen var i bruk endast två somrar, sedan ersattes den av elektrisk telegrafi. Telegrafberget är en populär utsiktsplats. På dess bara berg har besökare hackat in sina namn och några bilder av segelbåtar. År 1961 blev Telegrafberget naturskyddsområde, och ett litet utsiktstorn på bergets högsta punkt uppfördes på 1990-talet. En brant trappa och krävande stig leder upp till utsiktsplatsen från Mohikanstigen eller från Haiko Gårds parkering.

Farleden över Haikofjärden utgör trafikförbindelsen sjövägen till Hammars och vidare till Borgå hamn. Yttre och Lilla Barlastholmen utanför Kråkö är små holmar där de segelfartyg som skulle in till Borgå lämnade sin barlast. Därför hamnade här också växter av främmande ursprung.

Hammars är en gammal hamnplats, där stora fraktfartyg lossades och lastades ute på redden. Varvsverksamheten inleddes på 1850-talet. Samtidigt påbörjades även bygget av ett bostadsområde för varvs- och sågarbetarna.

Ytterom Hammars anlades en lastningsplats år 1863 och en ångsåg 1870. Sågen med lager bredde ut sig över tre bredvidliggande holmar, som utvidgades genom att stränderna stöttades med pålverk. På holmarna fanns Borgå Ångsågs kontors-, såg- och  ostadsbyggnader, kontorets park och stora trävarulager i staplar. Sågverksamheten lades ned år 1955, då byggnaderna revs och marken jämnades. På östra sidan av holmarna finns kanaler som användes för stockflottning och nu kantas av frodiga strandbuskage.

Handelsmannen och fabrikören, rådmannen Johan Holm lät bygga sitt stenhus åren 1762–1763, efter branden år 1760. I dag förskönas gården av många gammaldags perenner så som pioner, studentnejlikor och äkta stormhattar.

Jaakkolaparken ligger i den historiska miljön i gamla stan i hörnet av Östra Långgatan och Gengränd. Det finns gamla träd och perennrabatter i parken.

Tågtrafiken till Borgå inleddes år 1874 tack vare ett privat bolag. Stationsbyggnaden i nyrenässans blev färdig år 1897.

På Jonasbacken finns olika skogstyper, små våtmarker, en bäck, lundar, berg och ängar. Jonasbackens upplysta friluftsrutt fortsätter vintertid med ett skidspår mot Humla och Stensböle.

Sporthallarna, friluftsskogarna och slalomcentret på Kokonudden är populära ställen för motion och friluftsliv.

Paviljongen blev restaurerad på sommaren 2017.

Parken har fått sitt namn från kompositören, musikern och sångpedagogen Gabriel Linsén som levde på 1800-talet. I ändan vid Berggatan finns ett porträtt av Linsén som samfundet Pro Borgoa rf donerade till parken år 1959.

Parken ligger mellan Gymnasiegatan och Skepparegatan. Det har planterats mycket rosor i parken, varför parken också kallas Rosenparken.

Näse gård omnämns första gången redan på 1500-talet som kungsgård och adelskapets säterirusthåll. Huvudbyggnaden är sannolikt från 1830-talet. Intill gården ligger ett stort flyttblock som kallas Näsestenen.

Parkskogen och jättestenen var utsiktsplatser och sevärdheter för turisterna redan i slutet av 1800-talet. Nätverket av stigar härstammar delvis från 1700-talet.

Näse begravningsplats anlades år 1789. Många kulturhistoriska märkespersoner har fått sin sista viloplats där, bl.a. J.L.Runeberg, Ville Vallgren och Eugen Schaumann. De första adliga kapellen byggdes år 1793 och det sista år 1834. Trädgårdsarkitekt M.G.  Stenius planerade på 1880-talet utvidgningen av gravgården. Det ursprungliga områdets oregelbundna gravkvarter har bibehållits. Byggnaderna är skyddade med stöd av kyrkolagen.

Näsebackens parkskog som ligger i närheten av begravningsplatsen har varit ett rekreationsmål för Borgåbor sedan 1700-talet. I södra delen av området finns ett stort kluvet flyttblock, Näse sten. På stenen finns en utsiktsterrass där man kan njuta av vyer över Borgå centrum.

Lilla borgbacken är en begravningsplats från järnåldern, ca 100 f.Kr. – 300 e.Kr. Då var den en låg holme i en smal havsvik. Stora borgbacken anses vara Finlands största forntida befästning. Den var i bruk från 700- till 1300-talet. Såväl stora som lilla borgbacken är fridlysta med stöd av lagen om fornminnen.

Forntida torde Maren ha varit en hamn vid foten av Borgbackarna. På prästgårdsängarna finns fortfarande rikligt med kulturväxter som minner om en lång bosättningshistoria och lockar många olika insekter till dessa ängar och fält.

Örnshamns park ligger i Hammars vid havet i ändan av stranden på Örnshamnsvägen.

Östra åstranden är en sommaroas inramad av strandbulevard och restauranger. Gångbron över ån leder till västra stranden och söder om Alexandersbron ligger en gästbåtshamn.

Parkbacken vid Skolgränden i gamla stan är ett charmerande, skyddat och lite hemlighetsfullt område i mitten av de gamla trähusen och de smala, kullerstensbelagda gränderna.

Namnet Gammelbacka gård är känt redan från 1500-talet. Släkten von Born ägde herrgården på 1800-talet, då den hade en betydande trädgård och park, och likaså en parkskog som sträckte sig till Tornberget och ända till havet. Herrgården förstördes i en eldsvåda år 1974.

Den gamla herrgårdsparken har börjat sättas i skick, så att parkens ståtliga ekar, lindar och lärkträd bättre kommer till sin rätt. Där finns stigar med information om trädslag och naturen. Gammelbacka strand har en småbåtshamn. På sydsluttningen av Tornberget finns två stenrösen från bronsåldern. Bredvid sportplanen finns ytterligare några odaterade forntidsminnen, stenrösen och stenläggningar.

Runebergsesplanaden ligger mellan Biskopsgatan och Ågatan. Den är ett av de äldsta parkområdena i Borgå. Trädgårdsarkitekt Knut Forsberg planerade parken som en modern engelsk landskapspark och den anlades år 1867 till ett allmänt promenad- och samlingsställe.

Där Borgå å rinner ut i havet ligger den vassbevuxna havsviken Ruskis, skyddad som naturskyddsområde redan år 1945. Ruskis har klassificerats som internationellt värdefull fågelvåtmark, och där finns två fågeltorn. Sommartid bevaras naturvärden och mångfaldet av nötkreaturen som betar av vassruggen.

I hörnet av Berggatan bredvid domkyrkan finns en staty av Edelfelt på ett litet parkområde.

Inom detta internationellt värdefulla våtmarks- och fågelskyddsområdet häckar bl.a. fiskgjuse, brun kärrhök, gråhäger och rördrom. Förutom strandnaturen omfattar Stensböle också kulturlandskap, gamla skogar och högmossen Stormossen. Många hotade eller sällsynta arter förekommer på skyddsområdet, i synnerhet fjärilar och svampar. Tillsammans med Borgå åmynning utgör Stensböle skyddsområde en naturhelhet som hör till de mest värdefulla i södra Finland. Kulturlandskapet kring Stensböle gård är en nationellt betydelsefull kulturhistorisk miljö. Stensböle gård ägs av Svenska Litteratursällskapet i Finland. Gårdsområdet är privatområde och man kan inte röra sig i området inom ramen av allemansrätten.

Borgå stad byggde hamn och kaj vid Ågatan år 1848. De bodar som fanns där revs. Runebergsesplanaden anlades år 1867 mellan hamnen och torget. Härigenom uppstod en parkaxel som omfattade torget, Societetshusets park och Stadsparken. Den svenska trädgårdsarkitekten Knut Forsberg gjorde upp en plan enligt modern engelsk stil. Runebergs staty placerades i parken år 1885.

Strandpromenaden (ca. 5 km) följer landskapen kring nationalstadsparken och erbjuder en utmärkt möjlighet att njuta av de mångsidiga park- och grönområdena i Borgå från västra åstranden fram till hamnen i Hammars och till Örnshamns parkområde.

Hammars by är en gammal hamnplats där segelbåtarnas lass lastades av. Vid parkleden växer bergkörsbär och blommande ängsväxter.

År 1546 och 1602 erhöll staden av konungen landområden på Svinö för svedje-, skogs- och betesbruk. På ön byggdes tre tegelbränningsugnar under 1700-talet, eftersom där fanns rikligt med lera och brännved. En lotsstation placerades på Svinö år 1802 och ett varv på 1850-talet. Under 1850-talet byggdes där några villor och ön blev ett populärt utflyktsmål. För hundra år sedan hackades gatustenar ur ett stenbrott på Svinö.

Efter krigen såldes ett tiotal privata bostadstomter och två jordbrukslägenheter på ön. Kulvertbron från staden byggdes år 1953. Skogarna på södra och östra sidan Svinö har fredats som naturskyddsområde. Genom östra sidans skogsområde ringlar en naturstig. På holmen finns ett tiotal gamla villa- och bostadstomter. De är privatområden.

Skyddsområde i sydspetsen av Svinö ägs av Borgå stad. Området blev fridlyst av Nylands länsstyrelse 14.12.1990. Där finns gammal granskog och klibbalslundar. Skyddsområdets areal är 15 hektar, och det ingår i nätverket Natura 2000.

Naturstigen på Svinö ligger ett par kilometer söder om stadens centrum. Den börjar vid Svinövägen genast intill de första husen på ön. Stigen går huvudsakligen genom gammal moskog som domineras av gran och gör ställvis avstickare till tallbevuxen hällmark, strandens vassruggar och lundar. Från observationsplattformen i vasskanten kan du betrakta fågelvikens liv.

• Naturstigen är till största delen lättframkomlig. På de blötaste ställena finns spångar av plankor, men gummistövlar kan vara bra att ha vid fuktigt väder.
• Stigen är cirka 1,5 kilometer lång. I lugn takt traskar man igenom den på knappa två timmar.
• Stigen är märkt i terrängen med orange prickar.
• Det finns informationstavlor på finska och svenska som berättar om naturen i området.

Fågeltornet ligger i ett naturskyddsområde som staden äger på Svinös östra strand. Det är det äldsta och högsta fågeltornet i Borgå. På grund av höjden är antalet personer samtidigt i tornet begränsat till högst 15. En kort spångstig leder till tornet och därifrån öppnar sig vida vyer såväl mot Ruskis som mot Stensböleviken.

Tornet ligger bara 2,5 kilometer från Borgå centrum och det är lätt att ta sig dit till fots eller med cykel. Vid Svinövägen finns parkeringsplatser för några bilar. Det finns inga kollektivtrafikförbindelser till Svinö.

Villakulturen spred sig under slutet av 1800-talet till Borgå skärgård och stränderna nära staden. Villa Wilhelmsberg ligger på höga strandklippor nära landsvägen till Pellinge och torde ha byggts på 1870-talet. Kring sekelskiftet bodde konstnärerna Louis Sparre och Eva Mannerheim-Sparre i villan.

Villan och gården är privatområde.